2003-01-30
Bok
från Biografbyrån
Statens biografbyrå har nu publicerat en ny bok:
RÖTT, VITT OCH GULT, färgerna i
censurens banér.
Den
är skriven av filmprofessorn Gösta Werner, för Biografbyråns
räkning, och handlar om de tidiga stora svenska regissörerna
Mauritz Stiller och Victor Sjöström, deras filmer och
hur dessa behandlades av filmcensuren i Sverige på den tiden.
Därmed är det också en genomgång av dessa
regissörers filmer, både de som producerades i Sverige
och de som tillkom i Hollywood, dit båda regissörerna
sökte sig under varsin period.
Boken, som speglar en viktig epok i svensk filmhistoria, kan beställas
från Biografbyrån. Priset är 200 kr, inklusive
moms. Portokostnad tillkommer.
Adress:
Statens biografbyrå, Box 7728, 103 95 Stockholm
Telefon: 08-24 34 25
Fax: 08-21 01 78
E-post: [email protected]
Det är några viktiga saker som behöver
framhållas.
Biografbyråns
beslut om åldersgränser är ingen bedömning
om en viss films lämplighet för vissa åldersgrupper.
De bygger enbart på en bedömning av risken för att
en film skall vålla barn i vissa åldersgrupper psykisk
skada. Enligt vår bedömning är risk för psykisk
skada ett tämligen allvarligt begrepp, som måste betyda
att det genomsnittliga barnet i den aktuella åldern i en biograffilm
möter sådant som barnet får svårt att hantera
och som på ett negativt sätt kan sätta djupa spår.
Biografbyråns
beslut om åldersgränser är definitivt ingen rekommendation
av typ recension, att den aktuella filmen skulle vara en "bra"
barnfilm eller liknande. Filmernas kvalitet fäster vi inget
avseende vid när vi granskar och beslutar: det är enbart
lagens kriterium om risk för psykisk skada som gäller.
Biografbyråns
beslut om åldersgränser tar inte hänsyn till språkbruk.
Vi bedömer att grovt språk kan förekomma i en
film utan att detta i sig innebär risk för psykisk skada.
Det
är också viktigt att betona att film och verklighet
inte är samma sak. Filmer är nästan aldrig modeller
eller förebilder för hur livet skall levas, hur människor
skall samspela med varandra i social och personlig harmoni. Filmer
är i stor utsträckning verklighetsflykt, ibland för
vuxna, ibland för barn. Men biograffilmer är nästan
aldrig avsedda att vara och fungerar inte heller som instruktionsfilmer
för hur mänskliga relationer borde vara. Det kan man
faktiskt inte räkna med.
Så
långt Biografbyråns roll. Men än viktigare än
byråns är rollen för föräldrar och andra
vuxna i barns omgivning.
Det
är inte staten, eller Statens biografbyrå, som bestämmer
vilka filmer barn och ungdomar skall se. De något äldre
barnen och ungdomarna bestämmer i stor utsträckning
själva, för de yngre bestämmer fortfarande föräldrarna
i hög grad. Det är en god idé att skaffa sig
information i förväg för dessa yngre barn. Och
det finns betydligt bättre information att tillgå än
distributörens egen reklam med all respekt för distributörers
rätt att marknadsföra sina filmer. Det finns recensioner
i de flesta tidningar, liksom program om aktuella filmer i både
radio och tv. Där brukar det framgå vad filmen handlar
om och vilken ton den har.
Statens
biografbyrå har också utan att på något
sätt vilja överta detta direkta föräldraansvar
sedan årsskiftet 2001 börjat med utökad information
på sin hemsida, www.statensbiografbyra.se/filmer. Där
finns numera, förutom några produktionsuppgifter om
filmerna, också en kort innehållsbeskrivning och en
kort motivering till den aktuella åldersgränsen. I
fallet Scary Movie 2 står det under motivering: Inslag
av övernaturliga våldsamheter samt omfattande anspelningar
på sex och underliv. Och den allra första text
som möter den som kommer in på byråns hemsida
är just informationen att byråns åldersgränser
inte alls är lämplighetsgränser utan utgår
från ett perspektiv av risk för psykisk skada.
Biografbyråns
verksamhet är uppbyggd på att filmcensorer med kvalificerad
bakgrund i psykologi, pedagogik och andra liknande områden
tar ställning till lagtextens formuleringar. Resten är
enskilt ansvar för enskilda vuxna med enskilda och sinsemellan
väldigt olika barn i olika åldrar. Och det ansvaret
går aldrig att överlåta på staten, lika
litet som det går när det gäller innehållet
i videofilmer och televisionskanaler.
Och
man skulle ju möjligen kunna tycka att både filmens
titel Scary Movie och den korta reklamen i bioannonsen "helt utan
skam, helt utan hämningar" skulle ha givit någon ledtråd
för den förälder som eventuellt trodde att det
var en helt harmlös underhållningsfilm.
Upp
BARN PÅ BIO MED VUXNA
- En intervjuundersökning
- Regeln om vuxenmedverkan vid filmer med åldersgräns
7 och 11 år följs upp tio år efter att den infördes.
Den
särskilda lagregeln om att yngre barn i sällskap med en
vuxen får tillträde till biograffilmer med åldersgränserna
7 år (alla barn) och 11 år (barn från 7 år)
har funnits i tio år; den infördes 1991. Våldsskildringsrådet,
där Biografbyrån ingår, arbetar nu med en rapport
om hur denna regel (regeln om vuxenmedverkan) uppfattas och fungerar
i praktiken.
Biografbyråns
bidrag till denna rapport är att via sina regionala kontrollörer
ha genomfört drygt 160 intervjuer med anställda på
biografer runt om i landet. Biograferna har valts ut för att
vara ett representativt urval, i storstad, mindre städer och
landsbygd, enstaka salonger lika väl som större eller mindre
multibiografer eller filmstäder. De intervjuade speglar också
som personer en god representativitet, män och kvinnor, äldre
och yngre, föreståndare, vaktmästare och kassapersonal;
sådana som arbetat relativt kort tid och sådana som var
med också på den tiden då regeln inte fanns.
Resultatet
kan i all korthet sammanfattas på följande sätt.
Det
övervägande antalet anser att regeln om vuxenmedverkan fungerar
bra.
De
som varit med före 1991 anser i stort sett att den underlättat
och inte skapat fler problem.
Diskussionerna
med föräldrar handlar i stor utsträckning om två
saker:
dels
att föräldrar vill kunna ta med sig yngre barn även
på 15-årsfilmer,
dels
att de försöker få veta om en viss film innehåller
sådant som kan vara skrämmande för de mindre barnen.
När
det gäller diskussionen kring att vuxenmedverkan inte gäller
för 15-årsfilmer förekommer jämförelser
med vad barnen ändå kan se i tv och på video.
När
det gäller vilka filmer där regeln utnyttjas nämns
påfallande ofta Disney-filmer men även filmen Pearl
Harbor förekommer ofta. (Intervjuerna genomfördes under
sommar och tidig höst 2001.)
En
fråga gällde om de intervjuade noterat att föräldrar
och barn lämnat föreställningen innan filmen var slut.
I de fall det förekommit nämns likaså ofta Disney-filmerna
från senare år. Både beträffande dessa och
vissa andra filmer riktade till barn nämns ibland den höga
ljudnivån som en orsak till att småbarnen blivit skrämda
eller upprörda. Även filmen Scary Movie förekommer
i flera fall, emellanåt med kommentar att föräldrarna
var mest upprörda.
I
några fall berättar personalen att föräldrarna
bara vill lämna av barnen på filmer som kräver vuxenmedverkan
för att sedan hämta dem när föreställningen
är slut, vilket dock inte accepteras.
Många
påpekar värdet av att föräldrar och barn går
på bio tillsammans och att hela familjer nu i många fall
kan se samma filmer.
Upp
Tillbaka till första sidan